einnadreamer

Jag skulle ha skrivit igårkväll, men jag var trött och dog i soffan istället. Så där låg jag och halvsov till mammas TV-program. Inte så bra, jag hade nog haft ganska kul om jag hade slagit på datorn, då hade jag antagligen kunnat prat med Marica. Det hade varit bra. Jag gillar att prata med Marica, vi brukar alltid ha så kul.
I tisdags började i med ett nytt ämne i skolan; kör. Vi har Marianne, våran dramalärarinna, i det ämnet, så det blir oundvikligen ganska kul. Marianne är en lite annorlunda människa, och en annorlunda lärare inte minst. Vi sjöng tre sånger med förståelig text, och två riktigt korta (typ en kort mening som man uprepar om och om igen), på ett språk som jag inte alls förstod. Den ena korta sa hon var på ett indialspråk, den andra vat jag inte vad det var för språk, men jag skulle gissa att det var något liknande. Av de tre som var på förståeliga språk så var en på svenska och två på engelska. Den på svenska gick i ciklar och jag hade den på hjärnan hela eftermiddagen. En av de engelska hade väldigt konstig betoning på texten, vilket jag personligen tyckte var häftigt.

Jag gjorde inget på min planch heller, för de frågor från intervjun som skulle vara med skulle renskrivas på dator. Vi är två klasser på mellan 20 och 30 elever i varje. Sen har skolan typ 6 datorer, så gissa om det var tjockt med folk där. Så, jag besvärade mig inte ens med att gå dit. I stället började jag och en tjej i NS1 som heter Petra (som jag hade pratat lite med i och med att jag åt lunch med henne och en kompis till henne som går i tvåan vid ett tidigare tillfälle, hon som sa att hon aldrig skulle orka gå till skolan bara för att skriva matte-prov) att göra hål i toma aficher så och mäta upp hur lång lina vi skulle ha och se till att det blev lite rätt, och att de som ska hänga i korridoren fick lika långa trådar. Fiskelina är för övrigt en väldigt hal tråd. Det slutade med att vi fick knyta sex knutar på den, för de har en tendens att gå upp.

Det arbete på afischen som jag inte gjorde i tisdags hann jag med igår. Det vart lite stressigt, att bli klar med texten på förmiddagen så jag kunde gå och hämta mina bilder (lämnades in i tisdags efter skolan) och klistra fast allt på afischpappret. Det enda som är kvar är att sätta lina på den och hänga upp den, men det fixar vi snabbt på fredag. Att den inte har lina är för att jag sa att den skulle kunna hänga i trappen. Så vi ska se om vi behöver hänga någraafischer i trappen, för Ulrika sa att hon ville försöka undvika det om det gick.

Sen hade vi idrott igår också. Vi hade orientering på skolområdet. En ganska slapp lekrion endå. Nästa vecka ska vi ha stadsorientering. Då behöver vi tydligen inte vara obytta för vi får endå inte springa. Ganska slappt det med.

På bussen hem satte sig en kvinna brevid mig. Jag hade satt mig vid de där platserna som är som en gruppering av fyra säten, så där man åker frammåt och två där man åker baklänges. Jag tycker inte riktigt om att åka baklänges eller sitta någonstanns där jag inte kan se om lampan för att bussen ska stanna lyser, för ibland fungerar inte stopp-knapparna. Så kom det sig att vi började prata. Hon var riktigt trevlig, och jag hoppas verkligen att hon tyckte att jag var det också. Hon var lärare så det vart en hel del prat om skolor. Hon verkade tycka att Björkö verkade som en bra skola, och jag försäkrade henne att det är det. Det tycker jag verkligen att det är också. Sen pratade vi lite om Engelska skolan, där jag gick förut. Som alla människor så frågade hon om det var strängt där. Jag svarade, som alltid, att om det är strängt där, då tycker jag synd om eleverna i andra skolor. Visst, de har lite speciella regler, men det kan bli ganska stökigt i alla fall. det låter strängt när man pratar om det, men känns inte så när man går där.

Jag red inget i Tisdags, vilket jag mår lite dåligt för, eftersom jag inte red så hårt igår heller. Idag är det ridlektion, så då det ska väl bli bra. Men jag är fortfarande rädd för att vara elak mot hästen och låta konditionen gå upp och ner hela tiden...

Till följd av att jag satt framför datorn i princip hela dagen i Lördags så hade jag datorförbud igår. Tanken var att jag skulle städa mitt rum. Det gick lite si och så, men jag kom så långt att jag åtlydde mammas och mormors order att packa ner mina mjukisdjur (snyft) och en hel del av mina prydnadssaker. Jag gjorde ett avbrott i min städning för att titta p en film som gick på TV, till mammas stora förtret...

Idag var den dag när jag skulle gör min intervju. Det var hemskt, innan jag kom dit. Jag bröt ihop lite och grät en massa. Martin, min mentor (eller han är mentor i min klass), pratade med mig lite. Sen fick våran snälla, snälla rektor för sig att hon skulle förlja med mig dit. Hon var väldigt bara på att distrahera mig med snack. Jättetrevlig kvinna. Precis som kvinnan jag skulle intervjua. Hon var jättesnäll och pratglad och ingav en känsla av trygghet. Sen prackade hon på mig en del saker. Tre olika fikabröd och ett bröd som jag ska ha till frukost imorgon.

Vi har fått bestämda platser som vi ska ha i två veckor. Jag sitter längst fram i klassrummet, brevid Helena (som alltid säger att jag är bra på engelska) som sitter brevid Joel (en jätteintressant kille) och sen sitter det en tjej eller kille (minns inte vem) brevid Joel och det är alla vid vårat bord. Våra bord står i lite kul formationer, så då blir det lite så. Vi har fem olika bord i klassrummet, fyra med fyra personer vid varje, och ett med sex personer vid.

Ridningen idag var en ganska intressant upplevelse. Jag hade inte ork nog att bråka med hästen så efter ett tag så bytte jag och Manda häst med varandra. Så idag har jag ridit lite på Jilka också. Det var kul att testa. Visst, jag har ridit Jilka förut, men inte i paddocken.

Idag orkade inte jag ligga kvar i sängen efter att jag vaknat. Dock var det ingen annan som var vaken. Så, jag smög ner i vardagsrummet och satte mig framför datorn där jag läste typ tio kapittel på en fanfic innan och till frukost.

Efter frukost så fick jag stänga av datorn, för vi skulle ut och fota mig och Manda på hästarna i våra medeltidsklännignar. Det var riktigt kul. Jag visste inte att det skulle kännas så bra att sitta på hästen i klänningen.

Efter vi hade fotats åt vi och jag satt mer framför datorn. Jag läte klart min fanfic, och sen gick vi ut igen. Den här gången för att rida på riktigt. Jag valde att rida ut. Jag tänkte att jag skulle ta skogsstigarna, men precis när jag har svängt in på den andra stigen dyker det upp en kärring och säger att man inte får rida i någon av skogarna. Jag blev jätteförvånad. Jag har ridigt där många gånger och mött folk på båda stigarna, och ingen har nämnt att man inte skulle få rida där. I alla fall så bestämde jag mig för att rida någon annan stanns, just då i alla fall. Jag gillar inte att göra fel och jag vill int gärna gräla med folk. Altså tog jag en annan väg.

Jag pratade med Manda om det och hon tror att det bara var en surkärring. Mamma fick också hära och sa att hon hade hört något liknande, men att hon inte tror att man kan sätta upp sånna förbud, att det strider mot allemansrätten. Manda ska i alla fall kolla med Julia, hon borde veta, och om inte hon vet så gör hennes mamma det.

Hur onödigt känns det inte att behöva åka in till skolan bara för att skriva matte-prov? En tjej i NS1 som jag satt med vi lunchen igår sa att hon aldrig skulle göra det, men jag kan inte skolka, särskilt inte från ett prov. Alla som brukar vara i skolan kom i alla fall, eller kanske inte alla, men helt klart de flesta som brukar vara där. Sen har vi ju några som bara kommer lite då och då och de var ju naturligtvis inte där.

Efter matteprovet mötte jag mamma och mormor på stan. Vi gick ock kollade på en samling stånd som i huvudsak sköttes av folk som inte kunde svenska, men det gjorde i och för sig inget, för de kunde ju engelska i alla fall. Jag köpte mig en halduk/scarf och godig för nästa 300 kr. Sen köpte mamma vitlök, någon mysko ört, någon frukt, en halsduk/scarf åt sig, en tekanna, nån mer grej av liknande natur.. lite sånnt.

När vi var klara åkte vi runt till lite olika affärer, ja efter att vi hade ätit altså, och jag var tvungen att följa med in i två stycken. Annars föredrar jag att sitta kvar i bilen (ja, jag är jättelat) och rita eller skriva eller nåt. En var för att vi inte gick tillbaka till bilen mellan att vi åt och vi gick in i affären. Den andra var för att mamma och mormor behövde hjälp med att avgöra hur stora lådor som vi behövde till mina mjukisdjur (de har fått för sig att jag måste packa ner dem), men jag tror att de största är lite stora för de lådorna vi hittade. Jaja, det löser sig nog.

Nu ska jag försöka skriva lite på det som jag har på datorn... och kanske läsa lite...

Samhällskunskapen idag var ganska slapp. Vi skulle svara på lite frågor om demokrati på ett papper. Jag gjorde några stycken och sen skrev jag på andra. Sen när vi gick igenom frågorna var jag inte särskilt deltagande, och det var kanske inte så bra. Jaja, det går inte att ändra nu. Sist på lektionen läste Martin (våran ordinarie lärare, vi har en lärarpaktikant också just nu, men jag vet inte vad han heter) upp olika påståenden om demokrati och så skulle vi ställa oss på olika sidor av rummet beroende på om vi tyckte de var korrekta eller inte. Man kunde ställa sig i mitten också, om man inte visste vad man tyckte om något.

Matten var ännu slappare än samhällskunskapen. Jag kan inte plugga matte, det finns helt enkelt inte i min hjärna, och det var precis vad vi skulle göra idag. Altså satt jag och skrev lite till.

På engelskan hade vi stavningstest på vanliga ord som ofta stavas fel. Jag tror att det gick bra för mig. Jag skriver mycket på engelska, och var väl bekant med de flesta orden. De som jag inte var lika bekant med kollade jag på på ett par av de tidigare lektionerna och lade sånna saker som jag brukar kunna göra fel på minnet. Jag har antagligen ett par slarvfel, men det måste man räkna med. När vi var klara började vi med nya uppgifter. Vi fick läxa också; att skriva någons livshistoria. Det ska vara en riktig person som vi känner eller känner till, någon som vi vet en massa saker om.

Historian var instaälld eftersom Ulrika, våran histarialärarinna och min mentor, var sjuk. Hon har varit det hela veckan och ska var hemma minst resten av den. Det innebar att vi slutade klockan ett idag. Ganska skönt, förutom att det är sån oläglig tid i förhållande till mina busstider. Nästa buss gick vid två. Det lämnade mig med en hel timme att slå ihäl. Men det gick ju det med.

Vi (jag och Amanda, min lillasyster altså, inte Amanda i min klass) red inför instruktör, precis som vi gör varje torsdag. Vi red ihop, vilket vi bara har gjort några gånger sen vi slutade ridskola och började rida "privatlektioner" om man ska kalla det för det. Min häst ville inte sammarbeta med mig i högervaravet. Jag blev jättefrustrerad till slut och grät lite. Men Åsa är en bra instruktör, hon fick mig att fixa det i alla fall. Så nu vet jag hur jag ska svara på hästen bättre. Och en sak till, hon förkastade helt min lillasysters förslag om att jag ska börja rida med spö. Det var jag nöjd med, för jag gillar bättre att rida utan.

När mamma nu har sett klart på sitt TV-program ska vi se på film, och det låter som att det håller på att ta slut, så jag ska gå nu.

Idag hade vi sammanlagt tre timmar samhällskunskap. Enligt schemat altså. Men tre timmar på en dag blir lite mycket, så vi fick sluta lite tidigare på åtminstonde den ena lektionen. På förmiddagen gick vi igenom de tre grunläggande ideoligierna (Libaeralism, Socialism och Konservatism) och på eftermiddagen gjode vi någon flummig övning. Den var så att vi fick ett senario; Vi tågluffar med en peson som vi känner, men inte så jätteväl. I ett land gör polisen en rassia på tåget och vi kastas i varsin cell, utan möjlighet att prata med varandra, trots att vi har pass och grejer. Vi vet inte riktigt vad vi är anklagade för, men vi får veta hur det blir om vi gör på tre olika sätt.
1) Om vi båda erkänner får vi sitta fem år i fängelse var.
2) Om vi båda nekar så får bådaa sitta i fängelse i två år.
3) Om en enrkänner och anger den andre (som nekar) så får den som angav sitta i fängelse i ett år och den som angavs i tio år.
Så, vad gör man? Det moraliskt korrekta är ju att neka, men det är också det mest riskfyllda. Om den andre anger dig så får du tio år. Det säkraste är ju att erkänna, men om den anre nekar så har du dömt någon till tio års fängelse.

Jag gillade en av sakerna vi gjorde på dramat idag. Halva klassen skulle tälla sig i en cirkel med ryggen innåt, blunda och sträcka ut händerna. Den andra halvan skulle gå fram till var sin person, sätta sinna fingertoppar mot den presonens fingertoppar och leda personen runt i rummet. Den personen som kan se fick gå baklänges, för det finns en gräns för vad våran dramalärare vill utsätta oss för. Sen skulle man byta personer med varandra lite då och då, hellst utan att lämna nåon som blundar helt utan någon kontakt. Efeter ett tag bytte vi så att de som lett fick bli ledda i stället. Det krävs att man litar på de andra i klassen för att övningen ska fungera. Man måste lita på att de ska leda en säkert fram. Det var inte alla som lyckades blunda hela tiden, men det var ju ingen som tvärvägrade, vilket våran dramalärare blev lite imponerad av.

Joels sexualitet var uppe för debatt. Det var väldigt intressant att lyssna på, tillsammans med allt annat som de prtatade om runt samma tid. Det är nästan altid kul att lyssna på när folket i min klass pratar på rasterna, säaskilt om Joel är med, han brukar ha en del kul saker att säga.

Vi hade idrott idag med. Vi gick upp till Ryds mortionscentrum och spelade frisbeegolf. Det var kul. Jag gick med Amanda och Sofie. Jag hade kul och jag hoppas verkligen att de också hade det.

Jag missade bussen hem och fick övertyga Lennart om att han skulle komma och hämta mig för att jag skulle hinna rida. Han var lite sur, men gick med på det.

Angårende ridningen, det gick bra. Vi var nera på ridbanan. Vi konditionstränade faktiskt inte, det är lite svårt när man ska dela ridbanan med min lillasyster. Följdaktligen blev inte Snowdrop särskilt svettig, men det gör inget. Jag får helt enkelt kondisträna på fredag (det är lektionsridning imorgon). Jag tror att det var skönt för både Snowdrop och mig att få göra något annat än att bara konditionsträna och gå i skogen.

Stegräkning idag: 15430 (tror jag, vet att det var 15 tusen och att det slutade på 30)

Jag glömde naturligtvis att skriva igår. Slarvigt, slarvigt. I alla fall, min metor var sjuk så det vart inget "välkomstsamtal". Hon ska tydligen återkomma om en ny tid när hon är frisk igen.

Jag träffade Marica efter skolan och vi satt i två timmar och snackade, mest om olika berättelser, både fanfics och egna, som vi skriver. Skolan kom också upp lite, men mest var det om berättelserna.

Mamma har tvingat på oss stegräknare numera. Igår stannade den på 9353 steg, tror jag. Jag är helt säker på tre av siffrorna, nian och båda treorna. Idag var det 7512 steg. Målet är tydligen att vi ska gå tio tusen steg om dagen. Jag är ju inte riktigt där än, men jag går tydligen några tusen steg mer än mamma.

Igår fick jag också en tid för intervjun som är en del av tema arbetsliv, som vi ska jobba med nästa vecka. På måndag förmiddag, på den tiden som är reserverad för det. Hur fan ska jag klara av det? Jag vet inte om jag alls kommer kunna säga något. Även om jag gör det, så kommer det bli en jävla stel konversation från min sida. Eller, konversation och konversation, men jag kommer vara jättespänd i alla fall.

Jag ämnade in min bokresension, en uppgift i engelskan som jag är helt säker på att jag har nämnt förut, igår. Det känndes skönt att ha det gjort. Vi fick en läxa också, vi ska ha stavningskontroll på.. torsdag, tror jag. Det är vanliga ord som man ofta stavar fel. Jag skriver, alternativt läser, de flesta av dem ganska ofta, så jag är inte orolig. Jag spenderade en god del av engelskalektionen idag med att läsa igenom orden flera gånger. Sen läste jag lite till på IT.

Efter skolan gick jag till mammas jobb, för jag tänkte åka med henne hem. Jag träffade ungarna till en av hennes jobbarkompisar. De var jättesöta, tre stycken, fast det var bara två som vågade prata med mig. Den älsta var fem, och den yngsta, som inte vågade prata med mig, var två. Jag vek ett pat tranor, och den bästa, den som var gjord i tjockare papper, gav jag till mellantjejen. Den stora tjejen lärde mig vika pappersbåtar. Sen ritade vi lite. Jag tror, och hoppas, att de hade lika kul som jag. Hoppas jag får träffa dem igen.

Jag red inte hästen idag. Jag har lite dåligt samvete för det. Jag vet att jag inte är snäll, som låter henne stå så mycket när jag egentligen ska försöka få upp kondisen på henne, men samtidigt märker jag ju att jag inte orkar med det mentalt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag får fråga Åsa på torsdag, och imorgon måste jag rida, det finns inget alternativ till det.

I can't quite believe th fact that I didn't do as much as touch a computer on either Friday or Saturday. So what did I do insted? Well, I read. I borrowed another book in english on friday. "IT" by Steven King. Good book, I've read about 250 pages, which is nothing when you know that the entire book is 1376 pages (I've looked). But, so far so good. I'll prorbaly read some more before going to bed. You think I'm strange to read a horror book nefore going to sleep? Well, I guess I am, but it's nice enough. I put on somewhat cheerful music to play silently. The result of this is me having the strangest dreams, although I don't remember more than the fact that they were wierd.

Speaking of wierd dreams. I do have one that I remember somewhat. I had it last weekend when my friend Sara came here. I don't remember how it began, but somehow we ended up in a pretty small space, or the roof was very low there. We being well "me" (person whose eyes I borrowed a bit) and someone I suspect was Sara. Anyway, we must have been knocked unconscious becaue I remeber that I woke up to this small space and saw, in spite of the fact that it was pich black, that the place was covered with snakes. They were a bit cobra-like, and red with chinese-or-something characters on them. They were actually very nice if you didn't move too much, too suddenly or too near thei heads. I even petted one that passed in the celing above me (yes it was moving upside-down on the celing). When I petted it I felt that it didn't have the normal sales of a snake but rather a special skin that was a bit rough to the touch. then i was uncomfortable and moved al litte too mcuh, getting my knees too close to the celing and got attacked by lots of snakes that bit my knee. The right knee if you wonder.

Jag har i alla fall kompenserat avsaknaden ad dator fredag och lördag med att spendera det mesta av min söndag famför den. Avbrotten jag har gjort, förutom för att gå på toa, har varit ett för att hästen behövde röra på sig och ett för att mamma tvingade mig att gå ut och plocka tomater. Hemodlade tomater är de godaste tomaterna föresten.

Vad gjorde jag med hästen då? Jo, det blev en skritt-tur. Det hade regnat för mycket för att jag skulle våga rida någonstans där jag kunde trava eller galoppera och jag litade helt enkenlt inte på att ridbanan (utomhusridbana) skulle vara i något bra skick att rida på efter regnet. Inte för att den är i något bra skick över huvud taget, men i alla fall. Jag känner mig lite skuldmedveten, för jag behöver få upp Snowdrops kondis, och det är inte snällt mot hästen om det sår upp och ner hela tiden, och nu vilade hon i fredags och så körde jag bara skritt och trav igår och bara skritt idag. Med andra ord känns det som att jag är elak mot hästen eftersom det känns som at jag undermtionerar henne. Säerkilt som man riktigt känner hur mycket energi hon har när man börjar trava, märkte jag igår. Men jag får väl rida hårdare imorgo... Skit, jag har "välkomstsamtal" imorgon mellan 20 i fem och 10 över fem. Hur fan ska jag hinna då? Skit, skit, skit.

Jaja.. vem det än är som skulle tänkas orka läsa det här, så är det knappast ditt problem. Sorry att jag klagade. Ska klura ut hur jag ska lyckas imorgon och sen får vi väl se om jag skriver om det.

Idag fastställde jag att det är en dålig idé att först göra matteläxan (som var snudd på sen), sen vara uppe till tolv och sen försöka leva igenom en mattelektion dagen efter. Jag var precis död på historian, min hjärna orkade inte ta in mer information eftersom den var så trött. Som tur var så körde vi något flummigt spel, så jag behövde inte ha igång hjärnan.

Det var ridlektion idag med. Det gick bra. Min hjärna vaknade igen lagom för att fokusera, men jag märkte att det var lite jobbigare än vanligt, psykiskt altså. Jag började frustrationsgråta två gånger, men det gick bra på det stora hela. Jag var nöjd när jag åkte hem.

Då ska jag bara hoppa tillbaka lite i tiden och säga att jag läste ut boken som jag hade i engelskan idag. Uppgiften var att vi skulle läsa en bok och skriva en resension på den, och nu har jag altså gjort klart läsdelen. Jag läste "City of Thieves" av David Benioff. Det var en riktigt bra bok. Jag vill inte säga för mycket, eftersom det, mot alla odds, faktiskt skulle kunna vara någon som orkar läsa. Den slutade bra, men inte helt som jag skulle ha velat. Det gör naturligtvis inget, för det var ett jättebra slut i alla fall.

Ursprungligen hade jag planerat att läsa den över tre veckor, men den var för bra. Det är verkligen en bok som jag skulle rekomendera. ...nu ska jag bara skriva den där resensionen också. Men det kan vänta tills imorgon.

Visst är det konstigt att man aldrig vet vad man ska skriva när det väl kommer till kritan? I alla fall så fick jag tipset av min lillasyster att man kunde använda sig av en blogg för att bara få "skriva av sig" och jag tänkte att man kan ju i alla fall testa, se om det går bättre än vad det gjorde med mina försök att skriva dagbok. Jag kan kmma att skriva vissa inlägg på engelska, men det blir ju som det blir.

Jag antar att idag var en ganska bra dag att börja skriva eftersom det hände lite ovanliga saker idag. Det var "Björkö-dagen" idag. Det innebar att lektionerna på eftermiddagen var inställda och att vi istället fick lyssna till före detta elever som pratade om vad de hade gjort efter gynasiet. Det var faktiskt ganska intressant. Ett par tjejer hade varit utomlands. En av dem i ett utbytesprogram som innebar att hon var tre månader i Indien, och levde som man gör där, efter de sociala regler som gäller, och sen kom en tjej från Indien (samma tjej som skulle ta hand om henne när hon var där) till Sverje och testade hur det var attt leva här. En annan hade jobbat med teater, men inte som skådespelerska, hon hade testat en del av jobben runt omkring, men visste fortfarande inte exakt vad hon ville göra med livet. Den ende killen som var med och pratade hade startat eget företag, han reparerar tydligen gitarrer.

Efter presentationerna i Aulan så fick vi frukt och något att dricka (man fick välja mellan saft, kaffe och te, jag tog saft men jag borde nog ha tagit te) och sen fick vi gå ut på innergården och lyssna på den sista tjejen, som var där med sitt band Sunday Morning och spelade. Jag gillade verkligen deras musik, så jag frågade om det fanns skivor att köpa. Det finns det inte än, men de släpper singel snart. jag ska avkräva rektorn på adressen till sajten där man kan beställa den när den väl släpps, för jag tänker definitivt köpa.

Juat det, jag var till en... naprapat, tror jag att det heter, på förmiddagen. Han har ordinerat att jag inte ska sitta mer än 45 minuter framför datorn i sträck. Mamma tog ju naturligtvis det som att jag inte ska sitta mer än 45 minuter framför datorn alls, vilket inte alls är vad han sa. I alla fall så tror han att mina spänningar i vänteraxeln beror på att jag sitter för mycket framför datorn. Personligen tvivlar jag lite på det, för jag har alltid mera ont när jag har ridigt. Det enda jag får ont i när jag sitter vid datorn är ryggen, men det är för att jag antingen måste luta mig för mycket framåt eller ligga på mage (jag har en gammal bärbar dator) och altså förböjer ryggen åt ena eller andra hållet. Hur jag kan förböja ryggen när jag ligger på mage fattar jag inte, men ont får jag. Och jag menar inte att det är så oj-jag-böjde mig-lite-långt förböjt heller, jag menar att det bara är lite, så jag kan ligga så en stund, sen börjar det göra ont. Kanske är min lår lite för feta för att ligga så, så att jag får upp rumpan för högt i förhållande till resten av kroppen, kombinerat med att jag, som alla tjejer i min ålder, har bröst, vilket böjer upp ryggen framtill.

Jaja, enogh said for today, I think. Får se om det händer något intressant imorgon.