Torsdag igen...
Samhällskunskapen idag var ganska slapp. Vi skulle svara på lite frågor om demokrati på ett papper. Jag gjorde några stycken och sen skrev jag på andra. Sen när vi gick igenom frågorna var jag inte särskilt deltagande, och det var kanske inte så bra. Jaja, det går inte att ändra nu. Sist på lektionen läste Martin (våran ordinarie lärare, vi har en lärarpaktikant också just nu, men jag vet inte vad han heter) upp olika påståenden om demokrati och så skulle vi ställa oss på olika sidor av rummet beroende på om vi tyckte de var korrekta eller inte. Man kunde ställa sig i mitten också, om man inte visste vad man tyckte om något.
Matten var ännu slappare än samhällskunskapen. Jag kan inte plugga matte, det finns helt enkelt inte i min hjärna, och det var precis vad vi skulle göra idag. Altså satt jag och skrev lite till.
På engelskan hade vi stavningstest på vanliga ord som ofta stavas fel. Jag tror att det gick bra för mig. Jag skriver mycket på engelska, och var väl bekant med de flesta orden. De som jag inte var lika bekant med kollade jag på på ett par av de tidigare lektionerna och lade sånna saker som jag brukar kunna göra fel på minnet. Jag har antagligen ett par slarvfel, men det måste man räkna med. När vi var klara började vi med nya uppgifter. Vi fick läxa också; att skriva någons livshistoria. Det ska vara en riktig person som vi känner eller känner till, någon som vi vet en massa saker om.
Historian var instaälld eftersom Ulrika, våran histarialärarinna och min mentor, var sjuk. Hon har varit det hela veckan och ska var hemma minst resten av den. Det innebar att vi slutade klockan ett idag. Ganska skönt, förutom att det är sån oläglig tid i förhållande till mina busstider. Nästa buss gick vid två. Det lämnade mig med en hel timme att slå ihäl. Men det gick ju det med.
Vi (jag och Amanda, min lillasyster altså, inte Amanda i min klass) red inför instruktör, precis som vi gör varje torsdag. Vi red ihop, vilket vi bara har gjort några gånger sen vi slutade ridskola och började rida "privatlektioner" om man ska kalla det för det. Min häst ville inte sammarbeta med mig i högervaravet. Jag blev jättefrustrerad till slut och grät lite. Men Åsa är en bra instruktör, hon fick mig att fixa det i alla fall. Så nu vet jag hur jag ska svara på hästen bättre. Och en sak till, hon förkastade helt min lillasysters förslag om att jag ska börja rida med spö. Det var jag nöjd med, för jag gillar bättre att rida utan.
När mamma nu har sett klart på sitt TV-program ska vi se på film, och det låter som att det håller på att ta slut, så jag ska gå nu.
Matten var ännu slappare än samhällskunskapen. Jag kan inte plugga matte, det finns helt enkelt inte i min hjärna, och det var precis vad vi skulle göra idag. Altså satt jag och skrev lite till.
På engelskan hade vi stavningstest på vanliga ord som ofta stavas fel. Jag tror att det gick bra för mig. Jag skriver mycket på engelska, och var väl bekant med de flesta orden. De som jag inte var lika bekant med kollade jag på på ett par av de tidigare lektionerna och lade sånna saker som jag brukar kunna göra fel på minnet. Jag har antagligen ett par slarvfel, men det måste man räkna med. När vi var klara började vi med nya uppgifter. Vi fick läxa också; att skriva någons livshistoria. Det ska vara en riktig person som vi känner eller känner till, någon som vi vet en massa saker om.
Historian var instaälld eftersom Ulrika, våran histarialärarinna och min mentor, var sjuk. Hon har varit det hela veckan och ska var hemma minst resten av den. Det innebar att vi slutade klockan ett idag. Ganska skönt, förutom att det är sån oläglig tid i förhållande till mina busstider. Nästa buss gick vid två. Det lämnade mig med en hel timme att slå ihäl. Men det gick ju det med.
Vi (jag och Amanda, min lillasyster altså, inte Amanda i min klass) red inför instruktör, precis som vi gör varje torsdag. Vi red ihop, vilket vi bara har gjort några gånger sen vi slutade ridskola och började rida "privatlektioner" om man ska kalla det för det. Min häst ville inte sammarbeta med mig i högervaravet. Jag blev jättefrustrerad till slut och grät lite. Men Åsa är en bra instruktör, hon fick mig att fixa det i alla fall. Så nu vet jag hur jag ska svara på hästen bättre. Och en sak till, hon förkastade helt min lillasysters förslag om att jag ska börja rida med spö. Det var jag nöjd med, för jag gillar bättre att rida utan.
När mamma nu har sett klart på sitt TV-program ska vi se på film, och det låter som att det håller på att ta slut, så jag ska gå nu.
Kommentarer
Trackback
