einnadreamer

En dag sent, men i alla fall... Igår hade vi nån form av släktfest. Inte min favoritgrej direkt. Visst, det finns värre saker, men det är inte jättekul. Det går till ungefär så här: runt tre kommer en jävla massa folk, av vilka jag inte känner igen merparten. När alla har kommit blir det fika. Då ska man på något sätt konversera med folk man absolut inte känner och antagligen inte är närmre släkt än att deras mormor är syter med min mormor (kanske på längre håll till och med). Efter fikat blir det aktiviteter i ett par timmar. Först är det en tipspromenad med prisutdelning och sen delas man in i lag och leker femkamp. Grenarna är: Kubb, krocket, hästskokastning, pilkasning och skytte med luftgevär. Grenarna är utlagda som stationer och två lag går runt ihop och tävlar mot varandra och man får ett poäng för varje vunnen gren. Sen får man roa sig bäst man vill tills det är kvällmat, då man återigen ska sitta och försöka snacka med folk man inte känner, och sen får man återgå till att roasig bäst man vill tills alla åker hem.

Med alla småbarn (snart två år och neråt) så kan man välja två grupper: de som gullar med småbarnen (alla tjejer och någon enskatka kille) och övriga (nästan uteslutande killar). Ingen av de två grupperna pratar om något intressant och de lite äldre ungarna syns inte till än - troligtvis håller de sig till sina föräldrar än så länge.

Sen blev det fika. Jag hamnade brevid mamma och på andra sidan henne satt Manda. Vi pratade med nån släktings tjej (seriöst, jag har inte den blekaste aning om hur han är släkt med mig, men tydligen går han på mammas skola). Lagom intressant. Vi pratade om vad alla gick på för linjer (eller ska börja på, i Mandas fall).

Sen var det lekar, och mitt lag fick stryk i allt. Vi skulle ha fått stryk i kubb med om det inte varit för måste-slå-ner-kungen-på-samma-omgång-regeln. Jag föreslog att vi skulle köra med den eftersom vi körde under tidspress (fick inte vara längre än 20 min på samma station, vilket vissa kanske tycker är mycket, men i alla fall).

Sen var det promenad med Mulle. Manda skulle tömköra och hon rekryterade Ann-Sofie till att hålla grimskaftet. Jennifer fick för sig att hon ville följa med och då skulle naturligtvis Oliver, hennes lillebror, med han också. Jag fick följa med för att hålla ett extra öga på ungarna. Jennifer var okay, men Oliver var blyg och sa knapt ett ord. Utom när han betsämde sig för att han hade gått aldeles tilräckligt långt. Så då fick jag gå tillbaka med honnom. Inte för att de andra hamnade långt efter; Manda skulle endå bara gå en ganska kort sväng med Mulle.

Vid kvällsmaten satt jag med Jennifer. Det var trevligare än fikat i alla fall. Jennifer är inte äldre än att hon ska börja tåan till hösten. I den åldern så snackar de om en massa oviktiga saker som de tycker verkar viktiga och däremellan är de tysta, och det är en bekväm tystnad dessutom. Inget spännt, inget avvägt, artigt, ansträngt konverserande. Bara allt som det faller en in att säga och inte ett ord till. Det är mycket enklare att snacka då.

Efter maten ville Jennifer se mitt rum. Sen hamnade vi utanför det i mitt och Mandas gemensamma rum. Vi ritade en stund sen spelade vi kort (en omgång svälta räv och en omgång finns i sjön), och sen slog Jennifer och Oliver ihop sig till ett lag mot när vi spelade "Den försvunna Diamanten". Vi spelade aldrig klart det sista spelet; ungarna orkade inte.

Jennifer ville både bada bubbelpool och rida, men hennes mamma sa att hon fick vänta med det tills nästa gång de kom hit. I stället letade vi upp lite godis och bestämde oss för att se på film. Ja hittade inte skivan till "Alice I Underlandet" (efterfrågad) så jag lyckades övertala dem om att vi skulle se på "Resan Till Melonia" i stället. I slutendan fick jag se klart på filmen själv när ungarna åkte hem. Bra film, det är den... Inte den best tecknade film jag har sett, men den är bra endå. Dessutom är det enklare att uppskatta en heltecknad film än en som bara är gjord på datorn. Även om inte skuggning och grejer är de besta så har man mer uppskatting för det är för animeringar som ser ut som om nån inte kunde ge dem mer är fem minuter på datorn.

Sen gick jag och lade mig och sov länge. Första gången jag såg en klocka idag (i badrummet) var hon redan runt elva. Tur att hästarna går ute dygnet runt på sommaren...

Jag inser att jag antagligen borde ha skrivit något vid miasommar, men jag var väldigt trött på kvällen och efter det glömde jag helt enkelt bort. Sen finns det väl en och annan sak till som jag antiagligen borde ha skrivit om, men det föll mig aldrig in att göra det. Men nu skriver jag...

Om vi brjar med igår... Min kusin Ann-Sofie fyllde 20. Det var ganska kul. Hon har tydligen flyttat till ett annat hus i Linghem också. Det händer sannerligen mycket mellan gångerna man träffar henne nu för tiden. Haley har blivit större, så klart. Tänka sig att hon fyller två i November...

Jag vet inte om jag ska vara sur på Marica eller älksa henne... Hon gav mig lite länkar till några låtar av Emilie Autumn på youtube. Sen kunde jag så klart klicka runt lite själv. It's like an effing drug... And it hampers my story-writing. Favorite songs? "Willow" and "What If"... "Save You" is awsome too... Along with a few more, but the two i listed as clear favourites I almost know the lyrics to by heart. Almost meaning that it might not come quite without thinking. Yet. Either that or there is some small portion somewhere in the song where I'm unsure. Other than that, I now know two new songs. And I've known about the existance of tha author for... is it four days? I think it's four days. So....

Jag och mamma har äntligen börjat vningsköra. Äntligen eftersom att det känns som att jag är sen med det (fast min enda referens är när jag råkade vara med i bilen när Marica övningskörde sp jag vet inte när andra människor som är jämngamla med mig börjar/började. Jag hade min andra "lektion" idag. Tydligen lär jag mig snabbt. Mamma tror att vi har hjälp av att vi har mulen (det är faktist fullt lagligt att köra den på egna marker även om man inte har någon licens eller nåt) och altså har hunnit få lite känsla för att styra och hur gas och broms funkar. Det är dragläget man behver hitta.

Sen har jag personligen en teori om att ridningen hjälper genom att man som ryttare lär sig att ha koll på flera saker samtidigt. Man ska ju ha koll på vad varje ben och hand gör samt vad sittbenen (ett par ben som sitter i rumpan på en och som man ska kunna känna om man sätter sig på händerna) signalerar. Man har altså lite koll på det här med att ha koll på olika kroppsdelar separat. Deeutom ska man ha koll på andra ryttare på ridbanan eller eventuell trafik om man rider på en väg. Både att man ska kunna göra flera saker samtidingt och att man ska ha stenkoll på omgivningen när man rider tror jag kan underlätta när man lär sig köra bil. Och säkert vid en massa andra tillfällen i livet, men det känns som överkurs att fundera ut dem alla...

I morgon har jag fäkning att se fram emot. Det är tredje gången, och då teatade jag bara första gången. Det är väldigt kul, men man dör av värmeslag. Man har nämligen ett antal lager kläder på sig, för att man ska vara någolunda skyddad där motståndaren kan tänkas träffa en. Och det säager jag bara att den tjej som skiter i bröstskydden är en idiot, sånna dära klingor" man petar på varandra med gör jätteront att få någon annan stanns än på sagda skydd, så tänk då om man träffar brösten utan skydd.... Sara slog mig på fingrarna på den handen som inte har handske förra gången. Det gjorde för jävla ont.  Och läraren lyckades pricka mig precis oanför bröstskyddet. Det gjorde inte mindre ont det.

Fast han är kul, läraren. Han har ridit i sin ungdom, och han är lätt att få att snacka. Det är jättekul när fäkningsläaren fatter när man snackar hästar och kan dra paraleller till ridningen som gör det ännu enklare att fatta, eller för att förtydliga om något är viktigt. "Det är som..." och sen relevant jämförelse med något innom hästvärlden.

Föerutom det så är han ite kul när man tränar mot honom. Man kanse gör en viss rörelse. Så gör man den några gpner, sen helt plötsligt så gör han något oväntat. Det var när han gjorde en sån sak (efter att han hade ställt mig med bakre foten mot en vägg så att jag inte kunde backa undan, utan faktiskt var tvungen att göra som jag skulle) som han träggade mig ovanför bröstskyddet. Men det blir ju i alla fall inte långtråkigt. När han tränade med Sara (efter mig altså) så gjorde han något när hon tog för lång tid på sig. Då gjodre hon ju en rörelse som hon kunde, men behöve få upp lite fart på.

Så, sammanfattnigsvis så tycker jag att fäkning är väldigt kul.

Jo, jag glmde en sak i sammband med min krlektion idag. Feter min lektion, på vägen hem, höll mamma på att krocka. Hon skulle svänga, och sne kom det en bil som hon av någon anledning inte såg. Som tur var upptäckte hon den i tid för att undvika att köra in i den. Men det konstiga var att jag kännde precis ingentig. Jag vart inte ett dugg uppskakad av händelsen. Satt där som en annan hjärndöd när mamma frågade om jag såg bilen. Ja, jag såg bilen. Varför sa jag inte till henne? Jag trodde hon såg den och hade koll på vad hon gjorde. Nej, den bilen såg hon inte förens i sista sekunden.

Man undrar ju vad det var med mig. Man tycker ju att jag borde ha reagerat, eller? Jag är inte direkt själmordsbenägen... Eller tja, mamma tror ju att jag försöker saltförgifta mig själv. Egentilgen tänker jag bara inte längre än att salt är gott. Men det var inte det jag skulle skriva om. Äh, skit samma. Jag har ingen aning om varför jag inte reagerade.

Så... Jag skulle ha skrivit igår, men det blev liksom inte av...

Vi åt kvällsmat utomhus igår, i trädgården, för första gången i år. Det var jätteskönt. Vi satt i solen, så både jag och Manda kunde sitta i bara shorts och T-shirt.

Jag fick oväntat ta hästen också. Manda och jag har egentligen gjort en deal som säger att hon ska ta hästen Måndagar och Onsdagar. Snowy går nu rent igen (Manda och hennes kompis Vickan upptäckte att hon inte gick rent när de skulle rida henne), men hon behöver skaffa lite mer muskler på höger bog (hon behöver alstså jobba höger fram bättre). Det ger ju mig och Manda något att göra...

Angående skolan så var det väl bara två märkvärda saker. Det ena var att jag inte hitta några gympakläder, och följdaktligen inte kunde delta på idrotten. Jag kom på sen att jag kunde använda tiden til att skissa kroppar i rörelse, så det blev ju inte helt bortkastad tid. Men endå... Det såg kul ut, hade velat vara med.

Det andra var att vi gick ut och grävde gropar på naturkunskapen. Knut släpare med oss ut i skogen för att kolla på olika jordtyper. Sen snackade han lite om inlandsisen och hur man kunde se från vilket håll den kom ifrån om man såg på ett berg. Det var en ganska bra lektion, och jag var inte ens i närheten av att somna på den! Jag har ju på nått sätt lyckats bli ruggit trött på varenda naturkunskapslektion tidigare i terminen (eller i alla fall de alra flesta). Inte för att jag fattar varför, jag har absolut inget emot naturkunskap...

Idag har jag varit utomhus hela dagen. Det har bara varit att jobba på. Jag gjorde lite olika saker, dels så flyttade jag sten, och så krattade jag löv (nej, jag är fortfarande inte klar med fanskapet. Det tar ju aldrig slut! Hur mycket man än krattat ihop så är det som att det är mer än hälften kvar!) och så eldade vi brädor. Det var kul, att titta på när brädorna brann. Manda och Lund var bara tvugna att ta en pinne/bit av en bräda och peta på det som brann. Mamma sa ju som man tydligen sa förr; att om de leker med elden så kommer de att kissa i sängen. Om det är sannt så är jag glad att jag sover i annan säng. Inte för att jagi nte uppskattar det, och att det är en vägg emellan, ändå, men i alla fall...

Annars finns det väl inte så mycket att säga om dagen. Men jag kom på en sak om i torsdags som jag glömde att nämna. Vi hade drama, och uppgiften för den lektionen var att, i grupper om fyra, göra en förklarande scen till "Om Flickor Kunde Döda" som vi var och såg för ett tag sen. Det slutade med att jag fick spela psyko-mamma som dödade sin egen unge. Hannes spelade ungen, coh Joel och Nils spelade röster i mitt huvud. Det var skitkul.

Ja, det var nog allt för idag. Nu ska jag vänta på att det blir kvällsmat. Mums, mums...

Jag borde och skulle ha skrivit igår, eftersom vi var tillbaka hos instruktören för att hon skulle kolla om hästen var bättre, men jag var trött, så jag hamnade framför ett par filmer i staället.

Snowdrop är fortfarande halt, nästan mer så än förut. Ridläraren föreslog att his skulle se till att spärra av en plan del av den ena hagen åt henne att gå på, men en person (som jag antar var hästkunnig, även om det inte är någon som jag känner personligen) som mamma frågade idag sa att det inte gjorde något om hon gick kvar i den hagen hon går i nu...

Filmerna som jag såg igår då... Det var "Bron till Terabitia" och "Caspian - Prins av Narnia". Båda var bra filmer, men jag gillade "Bron till Terabitia" bäst. Helt underbar film. Den var söt, och fantasifull, och sorglig, och... Ja, den var riktigt, riktigt bra helt enkelt. Jag började nästan gråta i en del av filmen, vilket visserligen verkar hända oftare nu än förr, men ändå...

Så, om dagen idag. Jag somnade om efter att veckarklockan ringt och vaknade tio minuter innan vi var tvugna att åka om vi skulle bli skjutsade ner till busshållplatsen. Det var altså bara att kasta på sig första bästa tröja och par byxor och sen snabbt göra i ordning frukost som kan ätas på bussen. Det är ju ganska lätt för mig som inte har smör på mackorna.

Skoldagen var det inga större fel på, förutom att vi hade matte förståss. Matte är dötrist! Vi har föresten prov nästa fredag... Ahja, den dagen den sorgen. Jag kan erkänna att jag inte arbetade särskilt seriöst på lektionen, utan jag satt och förde ett sms-samtal med Marica också. Jag vet, jag borde inte ha gjort så, men vårat samtal var mycket intressantare än matten.

Men dat var på eftermiddagen. Jag inledde dagen med att sitta på biblioteket och läsa tillsammans med resten av min grupp i Tema Civilisationens Vagga. Idag var sista dagen vi egentligen kunde använda till att söka information. På måndag ska vi börja diskutera, och kanske komma igång med, det praktiska arbetet. Det ska bli riktigt kul.

Efter det så hade vi engelska. Vi hade glosförhör, vilket jag helt hade glömt bort och följdaktligen inte pluggat till. Det gick inte jättebra men jag har ju en chans att få mer än hälften rätt.

Sen var det lunch. Jag satt med Linn, Erik och Evelina vid maten. Det blev väldigt kul. Linn är klassens självutnämda porrtant, Erik är ungefär lika pervad och Evelina är tydligen smygpyroman. Så det vart lite pervade skämt och eve eldade en tandpetare. Dessutom så fick Erik och Linn tag i Evelinas mobil, och började sms:a med el kille i typ sexan som gillar Evelina. De skrev inte altför hemska saker dock. Och det var ju tur det. Jag fick lång tid att umgås med dem också, för alla tre är i samma halvklass som jag så vi hade alla håltimma efter lunch. Så då fortsatte konversationen, fastän den flyttade sig till klassrummet. Sen kom det mer folk, och det var j ukul det med, men konversationen blev mindre pervad. Det var lite synd faktiskt. Det var väldigt kul att lyssna på.

Sen var det matten jag pratade om förut. Och sist på dagen hade vi hantverk. Jag kommer seriöst nästan ingenstans på min lampett (och inte fan vat jag hur det stavas heller). Ja håller fortfarande på med ljushållaren. jag hoppas att jag kommer vara klar med den efter öppet hus-grejen. Jag ska ju tydligen vara i hantverket då, och får jobba på min lampett. Det kan ju bli kul... Fast jag kommer nog ha minst lika on i tummen som jag har nu. Jag har suttit och tryckt på en täljkniv med den hela lektionen (80 minuter) för att jag behövde den extra kraften till vissa delar och för att det var lättare med presisionen då. Jaja, det ordnar sig hur som hellst.

Eftar skolan åkte vi på någon sån där hästgrej. Det var någon som föreläste och visade praktiskt samtidigt, typ. Hon satt till häst och demostrerade olka "hinder" i nån liten mysko hästsport och hur man utförde övningarna korrkt. Sen var det en lärare från mammas jobb som var med som nybörjare på grenen och visade hur det såg ut då. Det var kul att titta på, men det är svinkallt i ett ridhus redan så här års. Tur att vi inte var ute i alla fall, för då hade vi nte ens sett något och det hade varit ännu kallare.

Så, ja... Det var nog det "viktigaste" av igår och idag. Nu är jag tröt och ska gå och lägga mig.

När jag tog bussen hem så missade jag min hållplats (det var för mörkt, jag såg inte när vi åker förbi hållplatsen innan) och fick gå tillbaka från hållplatsen efter. Om jag hade vetat vart den vägen som vi brukar åka ut på stora vägen från när vi åker till ridningen ligger så hade jag ju kunnat gå den vägen, men jag var inte så jättesugen på att leta efter den i mörkret. Enda alternativet var ju då att gå tillbaka längs med stpra vägen. Att sånna här jävla saker bara måste hända när man inte har mobilen med sig.

I alla fall, att gå längs med stora vägen, klädd i svart, när det är mörkt uta är inget jag skulle rekomendera. Det är en 90-väg, men det är väl inte alla som håller hastighetsbegränsningen. Jag vill verkligen inte göra om det. På ett ställe är det sånnt där räcke, och på andra sidan det går inte att gå... Det var skitläskigt. Och ont i fötterna fick jag, för, som den "intellegenta" människa man är, så hade jag ju klackskor på mig. Och mina klackskor har en sånn där skitkass sula. Den är för tpck för att det ska känas som at man går barfota (och lite för stel), men så pass tunn att man känner varenda jävla sten. Och grusväg känns ändå skönt att gå på jämfört med astfalt, i alla fall efter en lång skoldag. Ush, när jag tänker på det, så behöver jag nya klackskor. Jag vill inte! Det är bara jobbigt att gå och köpa skor.

Annars så fins det inte så mycket att säga om idag. Jag åt lunch tillsammans med Patricia (min engelskalärarinna) och vi snackade hästar. Det var trevligt.

Idag började skolan igen efter höstlovet. Det var väl ingen särskilt dålig dag egentligen, jag kom till och med hem tidigare än vad jag trodde att jag skulle göra.

Vi drog igång ett nytt projekt som heter Civilisationens Vagga. Vi ska tydligen jobba i små grupper och på olika sätt arbeta med högkulturerna (Egypten, Kina, Indus, med flera...) och jag tror att det kan bli helt okay. Det som inte var okay var en timma lång föreläsning utan paus. Det blev lite svårt att hänga med, så efter en stund så lyssnade jag bara av och till. Han som föreläste kunde ju vad han pratade om, men jag kunde inte läsa vad det stod på bildspelet (jag var visserligen för lat för att rota fram glasögonen, men Melinda sa att det inte hade gjort någon större skilnad eftersom hans val av bakgrundsfärget och textfärger inte gick ihop riktigt).

Jag var lat på matten med, jag orkade inte skriva om en vardagssituation där ett visst tal skulle upstå, så jag tänkte hoppa den, men så såg jag nästa uppgift (två tal som hade räknats fel för att ett par unger inte kan använda miniräknare och så skulle man förklara hur de borde ha gjort för att få det rätt och sen räkna ut talet) och då gav jag upp direkt. Så jag spenderade större delen av mattelektionen med att sitta och tänka på annat. det kommer säkert att bita mig i häcken vid ett senare tillfälle, men nu var jag helt enkelt för seg idag för att bry mig.

Bildlektionen var inte helt kass dock. Tvärt om, den var riktigt rolig. Vi ritade med ritkol och ritade av en person som satt mitt emot. Vi använde lite olika tekniker (inte kolla ner, inte lyfta pennan, bara rita skuggningen...) och till en teckning fick vi kritor också som vi skulle ha med. Det var kul.

Vi slutade lite tidigare och jag började prata med en annan tjej, som också skulle till resecentrum. Sarah heter hon. Snäll tjej, går helt klart att snacka med, men vi får se hur mycket jag kommer se av henne utanför bildlektionerna. Grejen är ju att vi inte går i samma klass, så då blir det ju automatiskt att man ses lite mindre, och det blir inte bättre av att jag sällan lämnar klassrummet på rasterna. Om jag gör det så är det antingen för att leta upp en dator, eller för att nästa lektion är i en anan sal.

Så, det får vara all för idag.

Nog hade jag rätt; det var ettårskalas idag. Haley fyller ju sisseligen nån gång nu... Gudars, jag har ingen aning om vilket datum det är! Få se... det är nog så att antingen så fyller hon faktiskt idag, eller så fyller hon imorgon. Spelar roll, hon har firats i alla fall. Hon var inte överdrivet intresserad av presenterna, men det är kanske förståeligt eftersom hon ju är så pass liten. Hon har liksom inte kommit upp i den åldern där sånnt är intressant. Det var så mamma sa i alla fall. Ja, kanske inte ordagrannt, men i alla fall.

Jag lånade hem lite filmer från Anso också. Är det konstigt att kolla igenom släktingars filmhyllor när man är där på besök? Jag tyckte i alla fall att det inte fanns mycket annat att göra. Jag har nämligen alltid haft svårt för att prata med folk som jag inte känner, särskilt när det är så många av dem. Ibland så bara pratar jag med någon, men oftast inte.

So, how was my day other than the couple of hours spent at Haley's birthday party? Why, it was spent by my computer. I found this anime series, Shonen Onmyouji, that is quite good. So, that's what I did until lunch. And that's what I'm going to continue doing when I've finished writing this. Which is just about now.. or wait a sec. I don't think I said yeaterday, but Karro and Marica are apparently a couple now. That's cute! I really hope they will last long.

Wel, now that's it. So, now I'll go watch Shonen Onmyouji.

Idag skulle det ha varit ridlektion. Enda problemet var att när jag red fram hästen så upptäckte vi att hon varr lite halt. Det är troligtvis inget allvarligt, men ridläraren ordinerade ett par dagars vila. Sen får vi se hur det står till med henne.

Johan och Anna har varit här sen igår. Johan har hjälpt till i stallet. Det var faktiskt väldigt bra. På två dagar har han gjort flera gånger så mycket som vi har gjort på flera veckor. Han har gjort klar allt bilningsarbete. Nu ska det bara fixas lite mer med golvet, och sen ska de npg göra något med taket. Sen är det bara att sätta upp boxarna och sen är det klart. Det ska bli skönt att kunna ta in hästarna.

Släkten, eller i alla fall en del av den, var här idag för att gratta Manda. Det var väl helt okay, men jag blir helt utmattad av sånna tillställningar. Har ingen aning om varför, för jag gör ju inte direkt så mycket. Man bara sitter där och försöker hänga med i samtalen. Det som var lite kul var ju att alla tre kusinbarnen var här. Johan och Anna hade ju mde sig Vincent med sig sen igår, det är ju självklart. Ann-Sofie och Nicke skulle ju inte läma Haley ensam hemme heller, och Alicia ska sova här. Alicas föräldrar dök inte upp för att gratta däremot. Maria kom förbi på dagen för att lämna Alicia, men sen åkte hon igen. Inte för att mamma och Manda bryr sig, de slåss ju nästan om ungarna. Amanda verkar vinna större delen av tiden.

Jag tror att Haley har ettårskalas imorron, och jag är rätt säker på att vi ska gå på det. När jag tänkte på det så kom jag på att vi kommer ju gå på tre ettårskalas på mindre än 12 månader. Förutsatt att föräldrarna vill ha oss där förståss. Jag tror och hoppas ju att de vill det. Vi umgås ju relativt mycket med dem, så det blir nog så.

Nä, nu får det räcka för idag. Ska gå och göra något stillsamt. Läsa eller se på film eller nåt... Så får vi se hur länge jag orkar vara vaken.

Idag började som en ganska bra dag, förutom att jag var lat på morgonen och låg kvar i sängen så länge att jag inte hann duscha. Jag var altså lite trött när jag steg upp, för det blir jag av att ligga kvar för länge i sängen. Nio är föresten en jävla tid att börja. Vill jag komma i tid så måste jag ta bussen som gör att jag är vid skolan runt tio i åtta. Nästa buss är inne i stan vid nio, men den går inte specialvägen förbi skolan som den tidiga bussen gör, så jag blir ju tio minuter - en kvart sen. Altså har jg fått suttit i skolaan och häcka en timma varenda morgon den här veckan.

Jut det, jag har inte nämt det, men vi har temavecka. Den är visserligen praktiskt taget över, det är bara redovisningar imorgon. Men det har varit kul. Vi har haft "Tema Östergötland", i åtta olika grupper. Jag var/är i bildgruppen. Vi skulle rita något med östergötland, men det mesta vissa av teckningarna (min inberäknat) har att gör med ötergötland är att de är ritade där. Jaja, det blev så bra så. Alla har gjort en bild och det blev många fina bilder.

Så, tillbaka till min dag. Jag målade en akvarell och gick runt och kollade på vad alla andra gjorde. Min akvarell (vattenfärgsmålning) hade en varelse som jag hittade på i femman som motiv. De är faktiskt ganska söta, i min mening. De har en så ruggit lång svans bara. Ju äldre sån där varelse (nix, jag har fortfarande inget namn på dem) man ritar desto längre svans, för den växer hela livet. När de blir "vuxna" är svansen redan tre kropslängder. Fatta att man får mycket svans att måla om man målar en gammal sån varelse. I övrigt har de kropp och vingar, men inga ben (fråga inte hur det funkar, det bara gör det).

Jag kollade på när Karen-Mathilde målade också. Hon gjorde en jättehäftig akvarell. En kvinna, som um.. hade något väldigt konstigt som var någon slags ersättning på midjan. Sen hade hon hjul som fötter/avslut på benen (som var kapade vi knäna ungefär). Sen berättade hon om en, jag vet inte om det var en bok eller serie (av typ manga) som hon hade öäst. Den hade en massa intressanta saker. Väldigt mysko saker faktiskt, som en tjej som, efter hon fått "hjälp" bara består av att huvud och en hand. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det funkar, men tjejen levede ju. Hin som gör alla de här mysko grejerna försöker bara hjälpa, hon fattar inte att det hon gör kan upfattas som väldigt, um, fel. Men det är tydligen många som tycker att det den där tjejen gör är bra, många i serien altså.

Jag käkade lunch med Melinda, Karen-Mathilde och sofi satt också där, men de gick så fort de ätit klart, så det blev inte mycket prata med dem. Inte för att det spelar någon roll, för jag minns inte ens vad Jag och Melinda pratade om. Jaja, jag kommer nog komma ihåg på ett ungefär när informationen behövs.

Det fanns blodapelsiner vid salladsbodet idag. Jag älskar de där jävla blodapelsinerna, skulle säkert kunna äta upp alla i hels skålen, helt allvarligt altså. Men jag tror inte personalen skulle bli så glad på mig då, så jag får nog låta bli. Däremot så var kakorna slut när vi skulle gå, så det blev ingen idag.

På eftermiddagen gjode vi i ordning bildsalen för "redovisningen", vilket i vårat fall är en utställning. Sen var det redovisning för textilgruppen, de hade en slags modevisning. Det var kul att titta på. Sen tog dialektgruppen och körde sin redovisning direkt efter, så de två grupperna ska bara kolla på vad alla andra har gjort imorron.

Sen var det ridning för Åsa idag. det gick väl ganska bra, förutom att högergaloppen krånglade mer än någonsin. Det är altså lite krångel med fattningen. Åsa säger att det äer för att hon är stel i bakbenet. det är det säkert, men det gör inte det minder jobbigt att krångla med det. Men, men, bet är ju nyttigt. Jobba är alltid nyttigt, det är så man bäst blir mager. Med tanke på hur mycket mamma klagar på när jag ska äta tårta/godis/liknande så verkar ju det behövas. Särskilt som jag, enligt henne, sitter sp mycket vid datorn. Bra att jag har hästen då, så slipper väl hon oroa sig för att jag ska se ut som henne när jag blir vuxen. Slutar jag rida så får jag väl hitta något annat då. Den dagen tar iv när den kommer, om den kommer. Om inte anant kan jag ju sluta äta godis och sånnt igen. Ja, igen, förra gången var det en tävling, det fanns ingen anledning att fortsätta hålla på det efter att jag hade vunnit.

Nä, nu kommer jag inte på något mer att skriva. Vi får e om jag kommer ihåg att skriva imorgon.

So, yeah, I know I really should have updated long ago, but things haven't been working in favor for an update. Either my internet had died, I've been much too tired, I've not been at home or I've simply forgotten. As a result too many things have happened for me to write about them. I'm not even going to pick out the most important parts, because I'm much too lazy and forgetfull to be able to do a sufficient listing of the most important events.

Today nothing much really happened... I bought myself a skirt, two pairs of fingerless gloves, a movie and some new hairdye (my current one's already turning bown, although it's supposed to be red).

Jag kom hem för sent för att hinna ta ut hästen, så jag måste verkligen ase till att hinna med det imorron, och alla andra dagar i veckan.

Vi har temavecka den här veckan; Tema Östergötland. Vi är indelade i olika grupper som gör olika saker. Jag är i bild-gruppen. Vi ska måla en tavla som har något med östergötland att göra och den måste vara klar när vi slutar på torsdag, för på fredag är det uppvisning, eller utställningi vårat fall. Jag har fortfarnade ingen aning om vad jag ska göra, men det kommer väl till mig antar jag.

Men nu är det dags att sova... Go'natt...

I lödags kvll kom mamma på att fån och med söndagen så fick jag inte vara inne på datorn förest jag plockat upp på mitt golv och idag fick jag äntligen tid att göra det. Jag ringde Marica så att jag hade någon att prata med medans jaga städade. Jag hatar verkligen att städa. Men det gick till slut och nu kan jag njuta av återstoden av kvällen framför datorn.

Dagen började bra, jag sov länge, vilket jag verkligen brhövde eftersom jag sovit jävligt dåligt dagarna innan. Sen var jag ute med hästen, vilket bara var så jävla underbart. Då kan man snacka om att jag mådde bra. Vi red ut eftersom det var för blött i marken för att det skulle gå att rida på ridbanan.

Eftersom min morgon började så bra var jag säker på att resten av dagen skulle gå åt helvete, för det brukar fungera så för mig. Om jag har en bra morgon, så har jag en dålig dag och vise versa. Altså var jag ganska spänd och osäker när jag gick till skolan. Jag var helt säker på att jag hade fått något fel, så att det skulle gå dåligt för mig. Tack och lov var det obefogat idag. Det enda som hände var att jag återigen högg mig i tummen med ett verktyg på hantverket (jag hade redan huggit mig en gån i tummen och en gång i pekfinger på tisdagens lektion), men det skyller jag mer på min vanliga klumpighet. Det är faktiskt inte så farligt, om det blöder får man ju plåstra om det, men sen är det ju bara att fortsätta. Kunde jag fortsätta efter att jag skar mig på flyghavren i somras (när jag sommarjobbade på en gård) så kan jag lungt fortsätta efter sånna där småsår som det knapt behövs plåstras om. Att jag sätter på plåster är ju fört och främst för att jag inte ska få blod på min lampett. Det är ju sånna små sår så det blöder ju nästan inget till att börja med.

Efter skolan så träffade jag Karen-Matilde, min snälla kompis i tvåan. Hon och jag drev omkirng på stan och dödade lite tid, sen sprang vi in i Petra, min kompis i NS1, och började prata med henne och hennes kompisar. Sen dök Anna och Vendela, som jag gick i nian med, upp och berättade att det är 9c-fest imorgon. Jag och Marica ska gå (jag berättade för henne). Det kan bli intressant.

Så det sämsta på min dag var att jag var tvungen att städa, men det var ju värt det i slutändan. Visst ja, det var sista inlämningsdag på skrivuppgiften på Tema Arbetsliv idag, så jag fick skiva ihop något lite snabbt och läna in, men det var inte så viktigt, eller ansträngande.

Jaja, enough of this... Nu ska jag äta chips och njuta av att kunna sitta vid datorn igen...

Jag skulle ha skrivit igårkväll, men jag var trött och dog i soffan istället. Så där låg jag och halvsov till mammas TV-program. Inte så bra, jag hade nog haft ganska kul om jag hade slagit på datorn, då hade jag antagligen kunnat prat med Marica. Det hade varit bra. Jag gillar att prata med Marica, vi brukar alltid ha så kul.
I tisdags började i med ett nytt ämne i skolan; kör. Vi har Marianne, våran dramalärarinna, i det ämnet, så det blir oundvikligen ganska kul. Marianne är en lite annorlunda människa, och en annorlunda lärare inte minst. Vi sjöng tre sånger med förståelig text, och två riktigt korta (typ en kort mening som man uprepar om och om igen), på ett språk som jag inte alls förstod. Den ena korta sa hon var på ett indialspråk, den andra vat jag inte vad det var för språk, men jag skulle gissa att det var något liknande. Av de tre som var på förståeliga språk så var en på svenska och två på engelska. Den på svenska gick i ciklar och jag hade den på hjärnan hela eftermiddagen. En av de engelska hade väldigt konstig betoning på texten, vilket jag personligen tyckte var häftigt.

Jag gjorde inget på min planch heller, för de frågor från intervjun som skulle vara med skulle renskrivas på dator. Vi är två klasser på mellan 20 och 30 elever i varje. Sen har skolan typ 6 datorer, så gissa om det var tjockt med folk där. Så, jag besvärade mig inte ens med att gå dit. I stället började jag och en tjej i NS1 som heter Petra (som jag hade pratat lite med i och med att jag åt lunch med henne och en kompis till henne som går i tvåan vid ett tidigare tillfälle, hon som sa att hon aldrig skulle orka gå till skolan bara för att skriva matte-prov) att göra hål i toma aficher så och mäta upp hur lång lina vi skulle ha och se till att det blev lite rätt, och att de som ska hänga i korridoren fick lika långa trådar. Fiskelina är för övrigt en väldigt hal tråd. Det slutade med att vi fick knyta sex knutar på den, för de har en tendens att gå upp.

Det arbete på afischen som jag inte gjorde i tisdags hann jag med igår. Det vart lite stressigt, att bli klar med texten på förmiddagen så jag kunde gå och hämta mina bilder (lämnades in i tisdags efter skolan) och klistra fast allt på afischpappret. Det enda som är kvar är att sätta lina på den och hänga upp den, men det fixar vi snabbt på fredag. Att den inte har lina är för att jag sa att den skulle kunna hänga i trappen. Så vi ska se om vi behöver hänga någraafischer i trappen, för Ulrika sa att hon ville försöka undvika det om det gick.

Sen hade vi idrott igår också. Vi hade orientering på skolområdet. En ganska slapp lekrion endå. Nästa vecka ska vi ha stadsorientering. Då behöver vi tydligen inte vara obytta för vi får endå inte springa. Ganska slappt det med.

På bussen hem satte sig en kvinna brevid mig. Jag hade satt mig vid de där platserna som är som en gruppering av fyra säten, så där man åker frammåt och två där man åker baklänges. Jag tycker inte riktigt om att åka baklänges eller sitta någonstanns där jag inte kan se om lampan för att bussen ska stanna lyser, för ibland fungerar inte stopp-knapparna. Så kom det sig att vi började prata. Hon var riktigt trevlig, och jag hoppas verkligen att hon tyckte att jag var det också. Hon var lärare så det vart en hel del prat om skolor. Hon verkade tycka att Björkö verkade som en bra skola, och jag försäkrade henne att det är det. Det tycker jag verkligen att det är också. Sen pratade vi lite om Engelska skolan, där jag gick förut. Som alla människor så frågade hon om det var strängt där. Jag svarade, som alltid, att om det är strängt där, då tycker jag synd om eleverna i andra skolor. Visst, de har lite speciella regler, men det kan bli ganska stökigt i alla fall. det låter strängt när man pratar om det, men känns inte så när man går där.

Jag red inget i Tisdags, vilket jag mår lite dåligt för, eftersom jag inte red så hårt igår heller. Idag är det ridlektion, så då det ska väl bli bra. Men jag är fortfarande rädd för att vara elak mot hästen och låta konditionen gå upp och ner hela tiden...

Till följd av att jag satt framför datorn i princip hela dagen i Lördags så hade jag datorförbud igår. Tanken var att jag skulle städa mitt rum. Det gick lite si och så, men jag kom så långt att jag åtlydde mammas och mormors order att packa ner mina mjukisdjur (snyft) och en hel del av mina prydnadssaker. Jag gjorde ett avbrott i min städning för att titta p en film som gick på TV, till mammas stora förtret...

Idag var den dag när jag skulle gör min intervju. Det var hemskt, innan jag kom dit. Jag bröt ihop lite och grät en massa. Martin, min mentor (eller han är mentor i min klass), pratade med mig lite. Sen fick våran snälla, snälla rektor för sig att hon skulle förlja med mig dit. Hon var väldigt bara på att distrahera mig med snack. Jättetrevlig kvinna. Precis som kvinnan jag skulle intervjua. Hon var jättesnäll och pratglad och ingav en känsla av trygghet. Sen prackade hon på mig en del saker. Tre olika fikabröd och ett bröd som jag ska ha till frukost imorgon.

Vi har fått bestämda platser som vi ska ha i två veckor. Jag sitter längst fram i klassrummet, brevid Helena (som alltid säger att jag är bra på engelska) som sitter brevid Joel (en jätteintressant kille) och sen sitter det en tjej eller kille (minns inte vem) brevid Joel och det är alla vid vårat bord. Våra bord står i lite kul formationer, så då blir det lite så. Vi har fem olika bord i klassrummet, fyra med fyra personer vid varje, och ett med sex personer vid.

Ridningen idag var en ganska intressant upplevelse. Jag hade inte ork nog att bråka med hästen så efter ett tag så bytte jag och Manda häst med varandra. Så idag har jag ridit lite på Jilka också. Det var kul att testa. Visst, jag har ridit Jilka förut, men inte i paddocken.