Och de senate två dagarna...
Jag glömde naturligtvis att skriva igår. Slarvigt, slarvigt. I alla fall, min metor var sjuk så det vart inget "välkomstsamtal". Hon ska tydligen återkomma om en ny tid när hon är frisk igen.
Jag träffade Marica efter skolan och vi satt i två timmar och snackade, mest om olika berättelser, både fanfics och egna, som vi skriver. Skolan kom också upp lite, men mest var det om berättelserna.
Mamma har tvingat på oss stegräknare numera. Igår stannade den på 9353 steg, tror jag. Jag är helt säker på tre av siffrorna, nian och båda treorna. Idag var det 7512 steg. Målet är tydligen att vi ska gå tio tusen steg om dagen. Jag är ju inte riktigt där än, men jag går tydligen några tusen steg mer än mamma.
Igår fick jag också en tid för intervjun som är en del av tema arbetsliv, som vi ska jobba med nästa vecka. På måndag förmiddag, på den tiden som är reserverad för det. Hur fan ska jag klara av det? Jag vet inte om jag alls kommer kunna säga något. Även om jag gör det, så kommer det bli en jävla stel konversation från min sida. Eller, konversation och konversation, men jag kommer vara jättespänd i alla fall.
Jag ämnade in min bokresension, en uppgift i engelskan som jag är helt säker på att jag har nämnt förut, igår. Det känndes skönt att ha det gjort. Vi fick en läxa också, vi ska ha stavningskontroll på.. torsdag, tror jag. Det är vanliga ord som man ofta stavar fel. Jag skriver, alternativt läser, de flesta av dem ganska ofta, så jag är inte orolig. Jag spenderade en god del av engelskalektionen idag med att läsa igenom orden flera gånger. Sen läste jag lite till på IT.
Efter skolan gick jag till mammas jobb, för jag tänkte åka med henne hem. Jag träffade ungarna till en av hennes jobbarkompisar. De var jättesöta, tre stycken, fast det var bara två som vågade prata med mig. Den älsta var fem, och den yngsta, som inte vågade prata med mig, var två. Jag vek ett pat tranor, och den bästa, den som var gjord i tjockare papper, gav jag till mellantjejen. Den stora tjejen lärde mig vika pappersbåtar. Sen ritade vi lite. Jag tror, och hoppas, att de hade lika kul som jag. Hoppas jag får träffa dem igen.
Jag red inte hästen idag. Jag har lite dåligt samvete för det. Jag vet att jag inte är snäll, som låter henne stå så mycket när jag egentligen ska försöka få upp kondisen på henne, men samtidigt märker jag ju att jag inte orkar med det mentalt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag får fråga Åsa på torsdag, och imorgon måste jag rida, det finns inget alternativ till det.
Jag träffade Marica efter skolan och vi satt i två timmar och snackade, mest om olika berättelser, både fanfics och egna, som vi skriver. Skolan kom också upp lite, men mest var det om berättelserna.
Mamma har tvingat på oss stegräknare numera. Igår stannade den på 9353 steg, tror jag. Jag är helt säker på tre av siffrorna, nian och båda treorna. Idag var det 7512 steg. Målet är tydligen att vi ska gå tio tusen steg om dagen. Jag är ju inte riktigt där än, men jag går tydligen några tusen steg mer än mamma.
Igår fick jag också en tid för intervjun som är en del av tema arbetsliv, som vi ska jobba med nästa vecka. På måndag förmiddag, på den tiden som är reserverad för det. Hur fan ska jag klara av det? Jag vet inte om jag alls kommer kunna säga något. Även om jag gör det, så kommer det bli en jävla stel konversation från min sida. Eller, konversation och konversation, men jag kommer vara jättespänd i alla fall.
Jag ämnade in min bokresension, en uppgift i engelskan som jag är helt säker på att jag har nämnt förut, igår. Det känndes skönt att ha det gjort. Vi fick en läxa också, vi ska ha stavningskontroll på.. torsdag, tror jag. Det är vanliga ord som man ofta stavar fel. Jag skriver, alternativt läser, de flesta av dem ganska ofta, så jag är inte orolig. Jag spenderade en god del av engelskalektionen idag med att läsa igenom orden flera gånger. Sen läste jag lite till på IT.
Efter skolan gick jag till mammas jobb, för jag tänkte åka med henne hem. Jag träffade ungarna till en av hennes jobbarkompisar. De var jättesöta, tre stycken, fast det var bara två som vågade prata med mig. Den älsta var fem, och den yngsta, som inte vågade prata med mig, var två. Jag vek ett pat tranor, och den bästa, den som var gjord i tjockare papper, gav jag till mellantjejen. Den stora tjejen lärde mig vika pappersbåtar. Sen ritade vi lite. Jag tror, och hoppas, att de hade lika kul som jag. Hoppas jag får träffa dem igen.
Jag red inte hästen idag. Jag har lite dåligt samvete för det. Jag vet att jag inte är snäll, som låter henne stå så mycket när jag egentligen ska försöka få upp kondisen på henne, men samtidigt märker jag ju att jag inte orkar med det mentalt. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag får fråga Åsa på torsdag, och imorgon måste jag rida, det finns inget alternativ till det.
Kommentarer
Trackback
