Tisdag och ondag.. det jag kommer på i alla fall..
Jag skulle ha skrivit igårkväll, men jag var trött och dog i soffan istället. Så där låg jag och halvsov till mammas TV-program. Inte så bra, jag hade nog haft ganska kul om jag hade slagit på datorn, då hade jag antagligen kunnat prat med Marica. Det hade varit bra. Jag gillar att prata med Marica, vi brukar alltid ha så kul.
I tisdags började i med ett nytt ämne i skolan; kör. Vi har Marianne, våran dramalärarinna, i det ämnet, så det blir oundvikligen ganska kul. Marianne är en lite annorlunda människa, och en annorlunda lärare inte minst. Vi sjöng tre sånger med förståelig text, och två riktigt korta (typ en kort mening som man uprepar om och om igen), på ett språk som jag inte alls förstod. Den ena korta sa hon var på ett indialspråk, den andra vat jag inte vad det var för språk, men jag skulle gissa att det var något liknande. Av de tre som var på förståeliga språk så var en på svenska och två på engelska. Den på svenska gick i ciklar och jag hade den på hjärnan hela eftermiddagen. En av de engelska hade väldigt konstig betoning på texten, vilket jag personligen tyckte var häftigt.
Jag gjorde inget på min planch heller, för de frågor från intervjun som skulle vara med skulle renskrivas på dator. Vi är två klasser på mellan 20 och 30 elever i varje. Sen har skolan typ 6 datorer, så gissa om det var tjockt med folk där. Så, jag besvärade mig inte ens med att gå dit. I stället började jag och en tjej i NS1 som heter Petra (som jag hade pratat lite med i och med att jag åt lunch med henne och en kompis till henne som går i tvåan vid ett tidigare tillfälle, hon som sa att hon aldrig skulle orka gå till skolan bara för att skriva matte-prov) att göra hål i toma aficher så och mäta upp hur lång lina vi skulle ha och se till att det blev lite rätt, och att de som ska hänga i korridoren fick lika långa trådar. Fiskelina är för övrigt en väldigt hal tråd. Det slutade med att vi fick knyta sex knutar på den, för de har en tendens att gå upp.
Det arbete på afischen som jag inte gjorde i tisdags hann jag med igår. Det vart lite stressigt, att bli klar med texten på förmiddagen så jag kunde gå och hämta mina bilder (lämnades in i tisdags efter skolan) och klistra fast allt på afischpappret. Det enda som är kvar är att sätta lina på den och hänga upp den, men det fixar vi snabbt på fredag. Att den inte har lina är för att jag sa att den skulle kunna hänga i trappen. Så vi ska se om vi behöver hänga någraafischer i trappen, för Ulrika sa att hon ville försöka undvika det om det gick.
Sen hade vi idrott igår också. Vi hade orientering på skolområdet. En ganska slapp lekrion endå. Nästa vecka ska vi ha stadsorientering. Då behöver vi tydligen inte vara obytta för vi får endå inte springa. Ganska slappt det med.
På bussen hem satte sig en kvinna brevid mig. Jag hade satt mig vid de där platserna som är som en gruppering av fyra säten, så där man åker frammåt och två där man åker baklänges. Jag tycker inte riktigt om att åka baklänges eller sitta någonstanns där jag inte kan se om lampan för att bussen ska stanna lyser, för ibland fungerar inte stopp-knapparna. Så kom det sig att vi började prata. Hon var riktigt trevlig, och jag hoppas verkligen att hon tyckte att jag var det också. Hon var lärare så det vart en hel del prat om skolor. Hon verkade tycka att Björkö verkade som en bra skola, och jag försäkrade henne att det är det. Det tycker jag verkligen att det är också. Sen pratade vi lite om Engelska skolan, där jag gick förut. Som alla människor så frågade hon om det var strängt där. Jag svarade, som alltid, att om det är strängt där, då tycker jag synd om eleverna i andra skolor. Visst, de har lite speciella regler, men det kan bli ganska stökigt i alla fall. det låter strängt när man pratar om det, men känns inte så när man går där.
Jag red inget i Tisdags, vilket jag mår lite dåligt för, eftersom jag inte red så hårt igår heller. Idag är det ridlektion, så då det ska väl bli bra. Men jag är fortfarande rädd för att vara elak mot hästen och låta konditionen gå upp och ner hela tiden...
I tisdags började i med ett nytt ämne i skolan; kör. Vi har Marianne, våran dramalärarinna, i det ämnet, så det blir oundvikligen ganska kul. Marianne är en lite annorlunda människa, och en annorlunda lärare inte minst. Vi sjöng tre sånger med förståelig text, och två riktigt korta (typ en kort mening som man uprepar om och om igen), på ett språk som jag inte alls förstod. Den ena korta sa hon var på ett indialspråk, den andra vat jag inte vad det var för språk, men jag skulle gissa att det var något liknande. Av de tre som var på förståeliga språk så var en på svenska och två på engelska. Den på svenska gick i ciklar och jag hade den på hjärnan hela eftermiddagen. En av de engelska hade väldigt konstig betoning på texten, vilket jag personligen tyckte var häftigt.
Jag gjorde inget på min planch heller, för de frågor från intervjun som skulle vara med skulle renskrivas på dator. Vi är två klasser på mellan 20 och 30 elever i varje. Sen har skolan typ 6 datorer, så gissa om det var tjockt med folk där. Så, jag besvärade mig inte ens med att gå dit. I stället började jag och en tjej i NS1 som heter Petra (som jag hade pratat lite med i och med att jag åt lunch med henne och en kompis till henne som går i tvåan vid ett tidigare tillfälle, hon som sa att hon aldrig skulle orka gå till skolan bara för att skriva matte-prov) att göra hål i toma aficher så och mäta upp hur lång lina vi skulle ha och se till att det blev lite rätt, och att de som ska hänga i korridoren fick lika långa trådar. Fiskelina är för övrigt en väldigt hal tråd. Det slutade med att vi fick knyta sex knutar på den, för de har en tendens att gå upp.
Det arbete på afischen som jag inte gjorde i tisdags hann jag med igår. Det vart lite stressigt, att bli klar med texten på förmiddagen så jag kunde gå och hämta mina bilder (lämnades in i tisdags efter skolan) och klistra fast allt på afischpappret. Det enda som är kvar är att sätta lina på den och hänga upp den, men det fixar vi snabbt på fredag. Att den inte har lina är för att jag sa att den skulle kunna hänga i trappen. Så vi ska se om vi behöver hänga någraafischer i trappen, för Ulrika sa att hon ville försöka undvika det om det gick.
Sen hade vi idrott igår också. Vi hade orientering på skolområdet. En ganska slapp lekrion endå. Nästa vecka ska vi ha stadsorientering. Då behöver vi tydligen inte vara obytta för vi får endå inte springa. Ganska slappt det med.
På bussen hem satte sig en kvinna brevid mig. Jag hade satt mig vid de där platserna som är som en gruppering av fyra säten, så där man åker frammåt och två där man åker baklänges. Jag tycker inte riktigt om att åka baklänges eller sitta någonstanns där jag inte kan se om lampan för att bussen ska stanna lyser, för ibland fungerar inte stopp-knapparna. Så kom det sig att vi började prata. Hon var riktigt trevlig, och jag hoppas verkligen att hon tyckte att jag var det också. Hon var lärare så det vart en hel del prat om skolor. Hon verkade tycka att Björkö verkade som en bra skola, och jag försäkrade henne att det är det. Det tycker jag verkligen att det är också. Sen pratade vi lite om Engelska skolan, där jag gick förut. Som alla människor så frågade hon om det var strängt där. Jag svarade, som alltid, att om det är strängt där, då tycker jag synd om eleverna i andra skolor. Visst, de har lite speciella regler, men det kan bli ganska stökigt i alla fall. det låter strängt när man pratar om det, men känns inte så när man går där.
Jag red inget i Tisdags, vilket jag mår lite dåligt för, eftersom jag inte red så hårt igår heller. Idag är det ridlektion, så då det ska väl bli bra. Men jag är fortfarande rädd för att vara elak mot hästen och låta konditionen gå upp och ner hela tiden...
Kommentarer
Trackback
