Angående min dag... Och den nya hästen, Mulle...

Idag var jag och Manda satta på tvättjänst. Vi skulle altså tvätta. Jäklar vad mycket tvätt vi har. Fast jag antar att det inte är så konstigt; tvättmaskinen var ju trasig. Nu har vi i alla fall en ny och jag och syrran blev satta på att tvätta. Det är egentligen inte så farligt, men det tar ju tid. Dessutom tog klädnyporna slut... Vi har ju en sånn där ställning så man kan hänga tvätten på tork utomhus, men det blåste ju som fan och tvätten blit inte torr om den dras ihop till en samling veck. Så, ja, en as tvättomgångarna hade en massa strupor och trosor och då tog ju klädnyporna slut fortare än kvickt.

Förutom det så skulle vi baka bullar. Det gick ganska bra, fast jag blev påminnd om varför jag normalt sett vägrar ta ut saker (plåtar, fomar, etc) ur ugnen. Jag är en sånn där människa som alltid lyckas bränna sig. I princip var enda gång jag tar ut saker ur ugnen så bränner jag mig. Men förutom det så gick det ju aldeles strålande.

Amanda lyckades övertala mamma om att vi skulle ta hand om en shettis som annars skulle gå till slakt. Enda anledningen var att ägaren inte kune ha kvar honom och hon hittade ingen som ville köpa honnom. Han kom igår kväll, så han var ute i hagen för fförsta gångnen idag. det gick väl ganska bra, när man tänker efter. Grejen är den att shettisen är en snart-två-årig hingst, och vi har två ston... På natten bor han i extraboxen brevid Jilka. Den är jättestor för en liten shettis. I alla fall, så då började Jilka naturligtvis brusta. Så hingsten (Mulle heter han) höll på och stegrade sig mot mellanväggen. Jag hoppas bara han inte skadar sig under natten.

Nån gång på morgonen kom Mulle också på att det inte var någon el i mellantråden på stängslet runt hans hage, så vi (eller Manda, snarare) fick ta in honnom medans Lennart fixade till det. det tog förståss längre tid än planerat och efter lunch tog Manda och jag och promenerade honnom i trädgården. Det var kul.

Jag tog förståss ut Snowy också. Red ner till Grävarvägen. Det är så skönt där, för det är superbra galoppväg. Snowy drog på som bara den, och vi hade jättekul båda två. Tur att hon är så snäll så det inte är så svårt att få henne att sakta av, ens på tillbakavägen. men jäklar vad svettig hon blev! Det trodde jag inte hin skulle bli av att rida grävarvägen fram och tillbaka... Vi kanske ska ta och jobba knodis där imorron... och nästa vecka... och veckan efter det... och så vidare...

Jag är glad att jag har Snowy. Hon är litte larvig med traktorer och lastbilar, men det känns som att det inte blir så mycket problem med henne och Mulle. Just nu känns det som att det är större risk att hon skulle ge honom en spark som han nog inte glömmer i första taget än att hon blir betäckt (skartta inte; hästar kan också hitta kreativa lösningar), men hon blir ju brunstig nån gång. Urk. det är inget att se fram emot. Hon var aldeles tillräckligt jobbig när hon passerade Mulle i morse och fick sin första riktiga titt på honnom. Men förutom det har hon inte alls varit särskilt jobbig. Tur att man har förstånd att köpa sig en lite äldre häst. Hon har sett hingstar förut - hon har haft ett föl tidigare. Jag tror att hon var mer intresserad av honnom som ny häst än av honnom som hingst, men det kanske bara var för att hon är så snäll när man hanterar henne. För det är hon ju. Hon må tycka att det är pest och pina att tvingas lämna hagen, men när man fått tag på henne är hon aldrig besvärlig med flit. Hon har bara lite separationsångest (hon blir stressad när hon är sjäv och människa är på marken) och kan, som alla hästar, bli nyfiken eller rädd. Men hon gör ju aldrig som Jilka och försöker köra med människan eller begränsa vart man får röra henne. Som jag sa; jag är glad att jag har henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0