Yay! Min dator! äntligen kan jag sitta vid datorn igen..
I lödags kvll kom mamma på att fån och med söndagen så fick jag inte vara inne på datorn förest jag plockat upp på mitt golv och idag fick jag äntligen tid att göra det. Jag ringde Marica så att jag hade någon att prata med medans jaga städade. Jag hatar verkligen att städa. Men det gick till slut och nu kan jag njuta av återstoden av kvällen framför datorn.
Dagen började bra, jag sov länge, vilket jag verkligen brhövde eftersom jag sovit jävligt dåligt dagarna innan. Sen var jag ute med hästen, vilket bara var så jävla underbart. Då kan man snacka om att jag mådde bra. Vi red ut eftersom det var för blött i marken för att det skulle gå att rida på ridbanan.
Eftersom min morgon började så bra var jag säker på att resten av dagen skulle gå åt helvete, för det brukar fungera så för mig. Om jag har en bra morgon, så har jag en dålig dag och vise versa. Altså var jag ganska spänd och osäker när jag gick till skolan. Jag var helt säker på att jag hade fått något fel, så att det skulle gå dåligt för mig. Tack och lov var det obefogat idag. Det enda som hände var att jag återigen högg mig i tummen med ett verktyg på hantverket (jag hade redan huggit mig en gån i tummen och en gång i pekfinger på tisdagens lektion), men det skyller jag mer på min vanliga klumpighet. Det är faktiskt inte så farligt, om det blöder får man ju plåstra om det, men sen är det ju bara att fortsätta. Kunde jag fortsätta efter att jag skar mig på flyghavren i somras (när jag sommarjobbade på en gård) så kan jag lungt fortsätta efter sånna där småsår som det knapt behövs plåstras om. Att jag sätter på plåster är ju fört och främst för att jag inte ska få blod på min lampett. Det är ju sånna små sår så det blöder ju nästan inget till att börja med.
Efter skolan så träffade jag Karen-Matilde, min snälla kompis i tvåan. Hon och jag drev omkirng på stan och dödade lite tid, sen sprang vi in i Petra, min kompis i NS1, och började prata med henne och hennes kompisar. Sen dök Anna och Vendela, som jag gick i nian med, upp och berättade att det är 9c-fest imorgon. Jag och Marica ska gå (jag berättade för henne). Det kan bli intressant.
Så det sämsta på min dag var att jag var tvungen att städa, men det var ju värt det i slutändan. Visst ja, det var sista inlämningsdag på skrivuppgiften på Tema Arbetsliv idag, så jag fick skiva ihop något lite snabbt och läna in, men det var inte så viktigt, eller ansträngande.
Jaja, enough of this... Nu ska jag äta chips och njuta av att kunna sitta vid datorn igen...
Dagen började bra, jag sov länge, vilket jag verkligen brhövde eftersom jag sovit jävligt dåligt dagarna innan. Sen var jag ute med hästen, vilket bara var så jävla underbart. Då kan man snacka om att jag mådde bra. Vi red ut eftersom det var för blött i marken för att det skulle gå att rida på ridbanan.
Eftersom min morgon började så bra var jag säker på att resten av dagen skulle gå åt helvete, för det brukar fungera så för mig. Om jag har en bra morgon, så har jag en dålig dag och vise versa. Altså var jag ganska spänd och osäker när jag gick till skolan. Jag var helt säker på att jag hade fått något fel, så att det skulle gå dåligt för mig. Tack och lov var det obefogat idag. Det enda som hände var att jag återigen högg mig i tummen med ett verktyg på hantverket (jag hade redan huggit mig en gån i tummen och en gång i pekfinger på tisdagens lektion), men det skyller jag mer på min vanliga klumpighet. Det är faktiskt inte så farligt, om det blöder får man ju plåstra om det, men sen är det ju bara att fortsätta. Kunde jag fortsätta efter att jag skar mig på flyghavren i somras (när jag sommarjobbade på en gård) så kan jag lungt fortsätta efter sånna där småsår som det knapt behövs plåstras om. Att jag sätter på plåster är ju fört och främst för att jag inte ska få blod på min lampett. Det är ju sånna små sår så det blöder ju nästan inget till att börja med.
Efter skolan så träffade jag Karen-Matilde, min snälla kompis i tvåan. Hon och jag drev omkirng på stan och dödade lite tid, sen sprang vi in i Petra, min kompis i NS1, och började prata med henne och hennes kompisar. Sen dök Anna och Vendela, som jag gick i nian med, upp och berättade att det är 9c-fest imorgon. Jag och Marica ska gå (jag berättade för henne). Det kan bli intressant.
Så det sämsta på min dag var att jag var tvungen att städa, men det var ju värt det i slutändan. Visst ja, det var sista inlämningsdag på skrivuppgiften på Tema Arbetsliv idag, så jag fick skiva ihop något lite snabbt och läna in, men det var inte så viktigt, eller ansträngande.
Jaja, enough of this... Nu ska jag äta chips och njuta av att kunna sitta vid datorn igen...
Kommentarer
Trackback
